Revsmörblomma
Andra namn: Ranunculus repens L.
Revsmörblomma orsakar problem med huden och mag-tarmkanalen. Växten ratas oftast av betande djur.
Utseende
Revsmörblomma blir 15–50 cm hög. Stjälken är krypande – uppstigande och har många utlöpare som kan slå rot och bilda nya plantor. Bladen är mörkgröna och flikiga med skaft och sitter i en rosett vid basen. Revsmörblomma blommar från maj till juli med stora, gula, ensamma blommor. Frukten är en omkring 3,5 mm lång mörk- eller ljusbrun nöt med en skärformad spets.
Förekomst
Revsmörblomma är vanlig i hela Sverige. Den växer på gårdar och stigar och vanligtvis på fuktiga jordar som stränder, diken, hyggen och fuktängar.
Påverkan på djur
När revsmörblomman tuggas ger den en brännande känsla på tungspetsen och orsakar rodnad, ibland med blåsor. Det är vanligast med en lindrig mag-tarminflammation (gastroenterit), men större intag kan ge mag-tarmstörningar med kolik och diarré, njurskador och centralnervös påverkan. Symtomen är likartade hos alla djurslag.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Revsmörblomma är osmaklig för häst.
Symtom
Studier visar att hästar som ätit av revsmörblomma kan uppvisa blåsor, hudrodnad som beror på onormalt stor genomströmning av blod i ytligt liggande blodkärl (erytem), svullnad i mun och läppar, svårigheter att svälja, salivutsöndring, irritation av slemhinnan i nedre matsmältningskanalen med diarré och kolik. Även blod i urinen (hematuri), rastlöshet, skakningar (tremor), svaghet, förlamning (paralys) samt juverinflammation med delvis rödaktigt missfärgad och bitter mjölk kan förekomma.
Ovanliga symtom
I ovanliga fall syns andningsförlamning som kan leda till dödsfall.
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har framkallat symtom:
Intag av större mängder (över 2 kg) vid enstaka tillfällen eller under en lång tid (3 veckor).
Revsmörblomma är osmaklig för nötkreatur.
Symtom
SVA har inga uppgifter om kända specifika symtom för nötkreatur.
Skadlig eller dödlig dos
Dödlig dos [protoanemonin]: 120–200 mg/kg kroppsvikt peroralt.
Revsmörblomma är osmaklig för get.
Symtom
SVA har inga uppgifter om kända specifika symtom för get.
Skadlig eller dödlig dos
SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för get.
Revsmörblomma är osmaklig för får.
Symtom
SVA har inga uppgifter om kända specifika symtom för får.
Skadlig eller dödlig dos
SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för får.
Giftinformation
Revsmörblommans växtsaft innehåller glykosiden ranunculin som omvandlas till den giftiga och blåsbildande substansen protoanemonin då växten tuggas eller krossas. Protoanemonin är lokalt irriterande för hud och slemhinnor samt förhindrar celldelningen (antimitotisk). Efter upptag ger protoanemonin en excitation av centrala nervsystemet som senare övergår i förlamning. Vid utsöndring kan protoanemonin skada njurar och mjölkkörtlar. Protoanemonin har även hepatotoxisk verkan vilket kan utlösa ökad känslighet för UV-ljus (sekundär fotosensibilisering). När växten torkas övergår protoanemoninet till anemonin som är mindre giftigt och slutligen till anemoninsyra som är helt inaktiv.
Läs mer
Senast granskad 2023-06-15