Björnloka
Andra namn: Heracleum sphondylium L.
Björnloka, som blir omkring en meter hög, finns i hela landet sånär på längst norr ut. Hela växten är giftig och orsakar ökad känslighet för solljus (fotosensibilisering) vid förtäring. Växtsaften orsakar hudinflammation vid direktkontakt och den rapporteras orsaka hudskador på bland annat nötkreatur, får och getter.
Utseende
Björnloka är en två- till flerårig ört som blir omkring en meter hög. Stjälken är räfflad och hårig. Bladen är upprepat parflikiga, vanligen med breda och något kupiga bladflikar, men kan ibland vara smalflikiga. Blommorna är gulgröna eller vita och sitter i tämligen platta flockar som blir två till tre decimeter breda. Björnloka blommar från juni till augusti. Frukten är gulbrun och kal, smal med en bred oval-rund klyvfrukt med jämntjocka oljekanaler. Frukten blir en knapp centimeter lång och delas i två delfrukter
Förekomst
Björnloka är vanlig i nästan hela Sverige förutom de nordligaste delarna. Den växer på torr ängsmark, i skogsbryn och i vägkanter.
Påverkan på djur
Allmänna symtom som kan uppstå vid förtäring av björnloka är hudskador till följd av ökad känslighet för solljus (fotosensibilisering) allergisk kontaktdermatit, hudirritation, hudrodnad, svullnad, blåsbildning, skador och ökad pigmentering. Starkt ljus och hög fuktighet intensifierar hudreaktionen. Fototoxiska effekter har observerats hos nötkreatur, får, getter, fjäderfä och hundar.
Vid kontinuerligt bete av idisslare kan växtens utbredning begränsas, utan att intaget av björnloka blir så stort att det leder till negativa effekter hos djuren.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Hur gärna djuret äter växten
SVA har inga uppgifter om hur gärna hästar äter björnloka.
Symtom
Det finns inga kända specifika symtom för häst.
Skadlig eller dödlig dos
SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för häst.
Björnloka är smaklig för nötkreatur.
Symtom
Kända symtom hos nötkreatur som har ätit av björnloka är hudskador till följd av fotosensibilisering.
Skadlig eller dödlig dos
SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för nötkreatur.
Björnloka är smaklig för get.
Symtom
Kända symtom hos nötkreatur som har ätit av björnloka är hudskador till följd av fotosensibilisering.
Skadlig eller dödlig dos
SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för nötkreatur.
Björnloka är smaklig för får.
Symtom
Kända symtom hos får som har ätit av björnloka är hudskador till följd av fotosensibilisering.
Skadlig eller dödlig dos
SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för får.
Vad är giftigt?
Hela växten är giftig och särskilt den klibbiga växtsaften. Frukterna och rötterna är fototoxiska, och även blad från vissa sorters björnloka.
| Bete | Ensilage | Hö | Fryst bete |
| Skadligt | Ofarligt | Okänt | Okänt |
Giftinformation
Björnloka innehåller furanokumariner (bergapten, imperatorin, isoimperatorin, pimpinellin, isopipinellin, archangelin, isobergapten, sphondin, psoralen, angelicin och allopsoralen).
Furanokumariner finns i rot, blad, blomma och frukt och de absorberas snabbt efter oralt intag och snabbt via huden. De är både fototoxiska och fotomutagena. Målorgan är slemhinnan i magtarmkanalen och huden. När huden utsätts för solljus får den brännskadeliknande symtom som rodnad, svullnad och blåsor.
Läs mer
Senast granskad 2023-03-13