Virusabort (EHV-1) hos häst

Förekomst

Infektioner med herpesvirus är mycket vanligt bland svenska hästar liksom i övriga världen. Flera olika herpesvirus kan drabba häst. Det mest fruktade benämns EHV-1 eller abortvirus och kan förorsaka övre luftvägsinfektion, abort eller neurologisk sjukdom. Man räknar med att de flesta av landets hästar har haft EHV-1 och/eller EHV-4 någon gång i livet – de allra flesta under föl- och unghästtiden. Dessa virus kan sedan ligga latent i kroppen och aktiveras på nytt vid senare tillfällen i livet.

Förekomst av luftvägsformen av EHV-1

Många hästar som har feber eller luftvägsinfektion provtas inte för virus, så det är inte känt hur ofta EHV-1 förekommer. EHV-1 påvisades hos mellan 6─33 hästar årligen bland prover som skickades in till SVA för virusundersökning vid luftvägssjukdom hos hästar under åren 2016─2020. Sedan 2021 rapporteras konstaterade luftvägsfall av EHV-1 till Jordbruksverket, och i den rapporteringen finns 6 indexfall 2021 och 7 indexfall 2022.

Förekomst av kastning (missfall, abort) utlöst av EHV-1

Mellan 5 och 12 indexfall eller utbrott av kastning (missfall, abort) orsakade av EHV-1 rapporterades årligen till Jordbruksverket under perioden 2019 till 2023. Sannolikt förekommer fler fall, eftersom kastade föl inte alltid provtas eller obduceras.

Förekomst av neurologisk sjukdom utlöst av EHV-1

De senaste åren har neurologiska fall av sjukdomen virusabort rapporterats till Jordbruksverket i 1─7 indexfall per år (2019─2023). Det är bara första fallet (indexfallet) i varje besättning som rapporteras, även om det kan finnas flera insjuknade djur. I andra länder i Europa och Nordamerika har en betydande ökning av större utbrott med neurologisk form beskrivits under 2000-talet.

Bland medialt uppmärksammade allvarliga utbrott med EHV-1 med feber och nervsjukdom finns bland annat två utbrott i Stockholmsregionen 2019 och två utbrott på internationella ryttartävlingar i Spanien 2021. Smitta hann spridas från tävlingsplatserna innan de stängdes. Totalt hade ett hundratal svenska hästar deltagit. Några av dem blev sjuka på plats och en avlivades. Inga fall med neurologiska symtom sågs i Sverige under första halvåret 2021. Några hemvändare från Spanien var dock testpositiva under karantänen och rapporterades av tekniska skäl som neurologiska fall, då de hörde till det kända utbrottet.

Symtom

EHV-1 ger förkylningssymtom som feber, nedsatt aptit och trötthet. Symtomen kan vara mycket milda men även hög feber, seröst näsflöde och sporadisk hosta förekommer, framför allt hos unga hästar. Svullnad (ödem) i benen förekommer ofta.

Ston som kastar (får missfall, aborterar) är till synes fullt friska och visar sällan andra symtom. Kastning sker vanligen i senare delen av dräktigheten, men ibland kan ett sto kasta så tidigt som i femte dräktighetsmånaden. En del infekterade föl föds fullgångna men är svaga och de avlider ofta efter några dagar.

EHV-1 kan också orsaka neurologisk sjukdom hos häst. Neurologiska symtom uppträder i regel 4─8 dagar efter en febertopp, men symtomen kan starta redan dagen efter och i upp till 10 dagar efter infektion. Hästen kan uppvisa allt från milda symtom till allvarlig sjukdom med vinglig gång och till och med förlamning. Typiskt är att symtomen kommer tämligen snabbt. Vinglighet ses framför allt i bakdelen, med svaghet och okoordinerade muskelrörelser och slapphet (nedsatt tonus) i svansen. Ibland lutar sig hästen mot något för att hålla balansen och den kan vara apatisk och ha svårt att resa sig. Urinblåsan kan påverkas så att hästen har svårt att kontrollera sin urinering. Förlamning av penis förekommer också.

Smittämne

En smitta som orsakade kastning på häst, så kallad virusabort, beskrevs på 1930-talet. Viruset kallades då abortvirus och kunde odlas fram på 1940-talet, då man även upptäckte att det kunde ge luftvägssjukdom, som benämndes viral pneumonit. Med hjälp av elektronmikroskopi kunde viruset 1963 sorteras in under herpesvirus.

Nio olika herpesvirus är kända hos hästdjur (häst, åsna och zebra). De tillhör antingen alfa- eller gammaherpesvirus. EHV-1, EHV-2, EHV-3, EHV-4 och EHV-5 har häst som naturligt värddjur, medan EHV-6, EHV-7 och EHV-8 (tidigare kallat AHV-3) har åsnan som naturligt värddjur. EHV-9 har föreslagits ha zebra och noshörning som naturligt värddjur och har även hittats hos gasell.

Förutom EHV-1 har följande herpesvirus en viss betydelse för häst:

• EHV-2 är vanligt förekommande hos friska hästar och orsakar oftast inte sjukdom. Det anses dock kunna sätta ned immunförsvaret mot andra virusinfektioner hos hästen, och hittas ibland i samband med förkylningssymtom och ögoninfektioner.
• EHV-3 ger blåsor på yttre könsvägarna, så kallad godartad beskällarsjuka.
• EHV-4 är närbesläktat med EHV–1 och är vanligt förekommande, särskilt hos unga hästar. Det kan orsaka luftvägsinfektion (rhinopneumonit), feber, svullna ben, och även abort (kastning). Det förekommer förmodligen ett stort mörkertal av EHV-4 då många hästar inte provtas vid symtom. Mellan 2016 och 2020 påvisades EHV-4 i 35 till 81 fall per år eller 8 procent av alla prover som kom in till SVA för den analysen, borträknat kastningsprover. Under samma period påvisades EHV-4 i 0─5 abortfall varje år eller 3 procent av alla prover från kastning som kom in till SVA.
• EHV-5 är vanligt förekommande hos friska hästar men har även hittats vid luftvägsinflammation och lungfibros.
• EHV-8, vilket är samma virus som åsnans AHV-3, är närbesläktat med EHV-1 och EHV-9, och har associerats med luftvägsproblem hos häst och åsna, kastning hos häst och neurologiska symtom hos åsna.

Smittvägar

EHV-1 smittar via noskontakt, men även indirekt via luften, föremål och personer. Hästar med övre luftvägsinfektion orsakat av herpesvirus sprider miljoner viruspartiklar med nysning eller hosta. Dessa fångas upp i näsborrarna av mottagliga hästar. Droppinfektionen i luften från en virus-utsöndrande häst kan spridas i ett stall eller mellan hagar som ligger mycket nära varandra. Smittan sprids normalt inte långa sträckor genom luften. Ett väl tilltaget säkerhetsavstånd är 50 meter.

Vid abort är foster, efterbörd och fostervätskor kraftigt infekterade med virus som kan spridas till omgivningen. Efter kastning finns virus inte kvar någon längre tid i miljön, men flytningar från stoets första brunst efter kastning kan vara smittförande. Därför ska ston som kastat isoleras.

Även hästar med neurologiska symtom utsöndrar virus och kan smitta vidare.

Efter att symtomen lagt sig finns herpesvirus kvar latent i kroppen i ett vilostadium. I vilofas är virus inte smittsamt, men virus kan reaktiveras vid ett senare tillfälle.

Patogenes

Viruset EHV-1 angriper slemhinnan i luftvägarna, vilket orsakar inflammation och påverkar immunförsvaret. Virus förökas i näsans epitelceller och finns i nässekretet inom 24 timmar. Erosioner bildas i slemhinnan, viruset når djupare och invaderar mononukleära leukocyter. Viruset förökar sig vidare i lymfknutorna där monocyter och lymfocyter (både CD4+ och CD8+) infekteras. De infekterade cellerna återfinns även i blodbanorna (viremi). Virus infekterar även blodkärlens endotelceller, särskilt i livmodern, luftvägarna och centralnervösa systemet. Vaskulit (blodkärlsinflammation) och trombo-ischemi (blodproppar) kan förekomma i bland annat hjärna och ryggmärg (myeloencefalopati), lungor, livmoder och tarmslemhinna. De svullna (ödematösa) benen beror sannolikt också på vaskulit. Immunförsvaret reagerar på infektionen med antikroppsbildning och T-cellssvar. Det inflammatoriska svaret kan komplicera sjukdomsbilden.

Hästar som infekterats av EHV-1 blir bärare av virus efter genomgången infektion, men virus smittar inte så länge det är vilande i kroppen. Virus ligger latent i sensoriska nervkroppar i trigeminusganglierna och i lymfocyter i lymfknutorna. Det kan dock reaktiveras och börja utsöndras om hästen utsätts för sjukdom och/eller stress, som vid avvänjning, kastrering, transport, stallbyte eller smärttillstånd. Hästar kan visa sjukdomssymtom eller inte vid reaktivering.

Om ett dräktigt sto smittas av EHV-1 i början av dräktigheten kan hon ibland visa så milda symtom att man inte lägger märke till dem. Virus kan finnas vilande i kroppen till senare i dräktigheten, vanligen de sista fyra månaderna, då det finns risk att det aktiveras. Herpesvirus överförs då till moderkakan och vidare till fostret vars lungor, lever och mjälte skadas. Fostret dör oftast och stoet kastar. Fullgångna föl kan födas levande, men infekterade och försvagade. De dör vanligen inom någon eller några dagar och är fram till dess höggradiga smittspridare.

Den neurologiska formen orsakas av en viremi (virus i blodet) som åtföljs av en infektion i centrala nervsystemets blodkärl. Symtom ses först några dagar, upp till en vecka, efter att hästen haft feber och luftvägssymtom. Orsakerna till den neurologiska formen kan vara immunmedierad eftersom utbrott inte har drabbat föl.

Diagnos

Virus kan påvisas med PCR-teknik. Vilket provmaterial som är bäst vid olika tillstånd beskrivs nedan under Provtagning. Vid kastning är en full obduktion också möjligt.

Antikroppar mot virus kan påvisas med serologi. Det finns två olika slags tester. SVA erbjuder komplementbindningsteknik (KB). En nyligen genomgången infektion eller akutisering av latent virus kan påvisas, genom en fyrfaldig titerstegring av IgM-antikroppar vid parprov. KB-analysen gör dock inte åtskillnad mellan antikroppar mot EHV av typ 1 eller 4.

En annan serologisk teknik är ELISA-analys som kan åtskilja IgG-antikroppar mot EHV-1 respektive EHV-4. IgG-antikroppar bildas senare i sjukdomsförloppet jämfört med IgM-antikroppar och de är påvisbara längre. På grund av testets begränsade värde i en klinisk situation utförs det inte längre rutinmässigt på SVA.

Provtagning

Vid kastning skickas prover från moderkakan, fosterhinnor och/eller lever, lunga och mjälte från fostret för PCR-analys av virus (EHV-1, EHV-4, EAV). Se Provtagningsinstruktion ─ Kastningspaket för häst (pdf). Alternativt skickas hela fölet in för uttag av material för virusanalys, eller fullständig obduktion inklusive mikrobiologiska analyser. 

Vid feber eller förkylningssymtom tas prov från luftvägarna i så tidigt skede som möjligt av sjukdomsförloppet, helst inom 24─72 timmar efter de första kliniska symtomen. Se Provtagningsinstruktion ─ Luftvägspaket för häst (pdf).

Vid centralnervösa symtom är det bäst att ta både EDTA-blod och E-swab från näshålan (teknik för provtagning se ovan förkylningssymtom) för PCR-analys av EHV-1. Prov från bägge materialen minskar risken att diagnosen missas. Det är också möjligt att analysera cerebrospinalvätska med PCR.

För samtliga kliniska former kan serologiska parprover (serum) tagna med cirka 10─14 dagars mellanrum analyseras avseende antikroppar mot EHV typ 1 och/eller typ 4 med komplementbindningsteknik (KB). Serum från det första provet kan sparas i kyl i avvaktan på uppföljande prov. Skickas parprov in tillsammans erhålls rabatt från SVA.

Behandling

Behandlingen i samband med förkylningssymtom och neurologisk form består av vila och vid behov understödjande behandling, till exempel antiinflammatoriska medel (NSAID). Observera att antibiotika inte hjälper mot virus. Kontrollera hälsotillstånd och kroppstemperatur dagligen. Vid den neurologiska formen förekommer att hästen behandlas med dropp eller antiinflammatoriska läkemedel, och att den får hjälp att tömma urinblåsan. Om hästen inte kommer upp själv kan den behöva avlivas av djurskyddsskäl.

Det är viktigt att hästen får möjlighet att återhämta sig. Med tanke på risken för komplikationer bör behandlande veterinärens rekommendation följas så att hästen får tillräcklig vila efter att den varit fri från symtom.

Vid fall av kastning, dödfött eller svagt föl bör man utreda om virusabort är orsaken. Hur man agerar beror på om det är herpesvirus eller inte (se nedan isolering). Komplikation med kvarbliven efterbörd måste naturligtvis behandlas.

Isolering

Ett stall med EHV-1-smitta bör genast isoleras för att snabbast möjligt begränsa smittspridning. De hästar som är drabbade isoleras också från andra hästar i besättningen. Håll dräktiga ston i mindre, åtskilda grupper för att begränsa risken för smittspridning. Byt kläder och skor mellan de olika hästgrupperna. Dela ingen utrustning.

Smittan sprids normalt inte långa sträckor genom luften. Ett väl tilltaget säkerhetsavstånd är 50 meter.

Notera dagligen kroppstemperaturen på samtliga hästar på anläggningen. Feber är ofta det första tecknet på infektion.

Isoleringen bör hållas minst tre och helst fyra veckor efter sista symtom (feber, hosta, näsflöde och/eller neurologiska symtom). Isolera det kastande stoet över första brunst. Risken för smittspridning anses liten om stoet betäcks på andra brunst efter kastning.

Stallrengöring och desinfektion

Ta hand om den smittförande efterbörden från ston som kastar genom att exempelvis gräva ned den. Efter kastning är det viktigt att rengöra framför allt boxar och utrustning som kan ha kommit i kontakt med smitta. Det är även en god idé efter en luftvägsinfektion orsakad av virus. Ta bort ströbädden och bränn upp den eller gräv ner den i gödselstacken. Boxen rengörs mekaniskt från all smuts och desinficeras sedan.

Se separat information:

• Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar
• Checklista ─ Förhindra att smitta drabbar stallet/Om en smitta drabbar stallet (pdf)

Profylax

Ett registrerat vaccin mot EHV-1 och ett licensvaccin mot EHV-1 och EHV-4 används i Sverige. Det finns inget vaccin som skyddar mot den neurologiska formen av EHV-1. 

Båda vaccinerna ges tre gånger under dräktigheten vid vaccination av dräktiga ston. Rekommenderade tidpunkter för vaccination varierar mellan olika vaccin, följ tillverkarens rekommendation.  

Studier har visat att vaccination inte ger fullt skydd mot kastning. Det är därför viktigt att skydda dräktiga ston från smitta och stress även om de är vaccinerade.  

• Stress kan aktivera en herpesinfektion. Undvik därför stressande situationer för dräktiga ston.
• Håll dräktiga ston avskilda från unghästar och tävlingshästar.
• Hästskötaren bör hantera dräktiga ston före övriga hästar och vara medveten om att smitta kan spridas med kläder och utrustning. 
• Det bästa är om separat personal sköter de olika enheterna tävlingsstall, karantänsstall, unghäststall respektive avelsston. 
• Ston bör föla i sin hemmiljö. Undvik att flytta stoet under sista delen av dräktigheten.
• Undvik transporter som blandar hästar från olika besättningar.
• Placera nytillkomna hästar i ett karantäns- eller mottagningsstall några veckor.
• Kontrollera nytillkomna hästars temperatur varje dag och kontrollera sjukdomstecken.

Prognos

De flesta okomplicerade fall av luftvägsinfektion läker på några veckor. Avelsston som kastat kan vanligen betäckas/semineras på andra brunsten. Vid den neurologiska formen tillfrisknar en del drabbade hästar inom några dagar till månader. Andra återhämtar sig aldrig helt och kan få så allvarliga symtom att de måste avlivas av djurskyddsskäl. Hästar som blivit liggande har dålig prognos.

En häst som genomgått infektionen har ingen långvarig immunitet och kan återinfekteras. Virus som ligger latent i kroppen kan också reaktiveras. Ett sto kastar troligen bara en gång i sitt liv med herpesvirus som orsak, men hon kan vara som en potentiell smittbärare resten av sitt liv.

Zoonosaspekt

EHV-1 infekterar inte människor.

Vad säger lagstiftningen?

En aktör (ansvarig för ett djur) ska enligt lag kontakta en veterinär för undersökning och eventuell provtagning om det förekommer ökad dödlighet, andra tecken på allvarlig sjukdom eller väsentligt minskad produktion som man inte vet vad den beror på. Se SJVFS 2021:10, Saknr K12, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om biosäkerhetsåtgärder samt anmälan och övervakning av djursjukdomar och smittämnen.

Enligt smittskyddsreglementena för trav- och galopp har ansvarig för en häst (tränare, ägare, stuteri etc.) alltid anmälningsplikt av alla smittsamma sjukdomar. Misstanke ska anmälas till den lokala smittskyddsgruppen (epizootigrupp) som finns vid varje trav- och galoppbana.

Veterinär och labbpersonal som har klinisk misstanke om centralnervös form av ekvint herpesvirus typ 1 (EHV-1), t.ex. vid symptom som vinglighet, svaghet, förlamning, ska anmäla detta enligt lag. Veterinär kan anmäla misstanke via länsstyrelsens e-tjänst, Anmälan klinisk misstanke om sjukdom på djur.

Dessutom ska påvisad infektion med EHV-1 anmälas, oavsett sjukdomsform. Veterinär och labbpersonal ska anmäla via Jordbrukets e-tjänst för rapportering av bekräftade indexfall av djursjukdomar eller smittämnen.

Referenser

Donaldson , M.T. (2003) Equine Herpesvirus. In: Current Therapy in Equine Medicine. Ed: Robinson N.E., Saunders, Missouri, USA

Oladunni, F., Horohov, D.W., Chambers, T.M. (2019) EHV-1: A Constant Threat to the Horse Industry. Front. Microbiol., https://doi.org/10.3389/fmicb.2019.02668

Lunn D.P. m fl (2024) .Updated ACVIM consensus statement on equine herpesvirus-1. Journal of Veterinary Internal Medicine. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jvim.17047 

Mer information

För information om aktuellt smittläge hos hästar och länsveterinärers rapporter om anmälda fall på kommunnivå, hänvisas till www.travsport.se/smittoinfo. Jordbruksverket ansvarar för statistik över anmälningspliktiga djursjukdomar i hela landet.

Beställ SVA:s analyser

Luftvägspaket häst (EHV-1, EHV- 4, Influensa H3N8) (PCR)

Kastningspaket, lilla, häst (EHV-1, EHV-4, EAV) (PCR)

Kastningspaket, mellan (uttag av material, EHV-1, EHV-4, EAV (PCR), allmän kremering/destruktion)

Kastningspaket, stora (uttag av material, histopatologi, EHV-1, EHV-4, EAV (PCR), bakt. vid behov samt allmän kremering)

Herpesvirus typ 1 häst (EHV-1) (PCR)

Ekvint herpesvirus typ 4 (EHV-4) (PCR)

Herpesvirus typ 1 och/eller 4 hos häst (EHV-1/4), antikroppar

Beställ SVA:s produkter

Blodprovsrör utan tillsats (sökord: Vacutainerrör)

Provtagningspinnar (sökord: Provtagningspinne)