Influensa hos häst

ANMÄLNINGSPLIKTIG SJUKDOM

Utbrott av hästinfluensa förekommer i Sverige. Hästarna får feber, hosta och näsflöde, blir hängiga och stela och vill inte äta. Sjukdomen sprids snabbt och risken att bli sjuk är störst för unga och ovaccinerade hästar. Vaccinerade hästar får oftast inga eller snabbt övergående symtom.

Förekomst

Influensa är en mycket smittsam hästsjukdom som förekommer sporadiskt i hästpopulationer över hela världen. Några få länder, som Island, Australien och Nya Zeeland är fria från sjukdomen. Australien hade ett utbrott 2007, men genom stora bekämpningsinsatser blev landet åter fritt från sjukdomen.

Under 2018-2019 var det ovanligt många utbrott av ekvint influensavirus bland hästar i Europa, Afrika och USA, samt ett utbrott i inre Mongoliet. I alla länder, inklusive Sverige, cirkulerade viruslinjen "Florida clade 1", förutom i Mongoliet där det var "Florida clade 2". Det var första gången sedan 2009-2010 som clade 1 cirkulerade i Europa.

Hästinfluensa är anmälningspliktig i Sverige. Under femårsperioden 2019 till 2023 rapporterades i snitt 9,4 indexfall per år (figur 1). Bara det första influensafallet på en anläggning rapporteras till myndigheterna, vilket innebär att det totala antalet insjuknande individer är okänt.

En omfattande vaccination av svenska hästar har lett till Sveriges goda smittskyddsläge när det gäller hästinfluensa. Ridsporten har krävt obligatorisk vaccination mot hästinfluensa för tävlingshästar sedan decennier, och travsporten införde kravet 2009.

De få fall av hästinfluensa som förekommer idag härstammar oftast från bristfälligt vaccinerade nyimporterade hästar. Vidare spridning mellan svenska hästbesättningar är mycket ovanlig. Tidigare rapporterades mångdubbelt fler fall, med ett genomsnitt på 36 fall per år mellan 2004 och 2008. Inhemsk spridning var också vanligare, särskilt under en epidemi 2007-2008 då 123 utbrott anmäldes.

Det har i sällsynta fall förekommit att hundar blivit sjuka av hästinfluensavirus, men det har aldrig påvisats i Sverige.

Indexfall av hästinfluensa, stapeldiafram. — Figur 1. Antalet rapporterade indexfall (utbrott) av hästinfluensa i Sverige under åren 2009-2023, enligt Jordbruksverkets statistik.

Symtom

En snabb smittspridning med hög feber och djup torr hosta är de tydligaste kännetecknen på hästinfluensa hos ovaccinerade hästar. Febern brukar vanligtvis försvinna inom tio dagar hos vuxna hästar, men hostan kan kvarstå längre. Unga och äldre hästar drabbas oftast mer allvarligt av influensa än medelålders hästar.

Influensasymtom:

· Plötsligt insjuknade

· Bifasisk feber (två febertoppar), upp till 41°C .

· Djup, torr hosta är vanligt förekommande

· Tunt, klart näsflöde de första dagarna, som kan övergå till mer tjockt, gulaktigt näsflöde

Andra vanliga symtom:

· Ömhet i muskulaturen med stela rörelser

· Nedsatt aptit

· Förstorade lymfknutor mellan ganascherna

· Vätskesvullnad (ödem) i ben och skap

Hur allvarlig sjukdomen blir beror på infektionsdos, virusvariant och aktuellt immunstatus hos hästen. Hästar med immunitet från vaccination eller tidigare influensainfektion visar vanligtvis inga symtom alls eller endast mildare och mer diffusa symtom, såsom låg eller ingen feber, mild hosta och andra lindriga symtom.

Spridningen kan ske långsammare i hästgrupper med viss immunitet jämfört med stallar eller områden där hästarna aldrig träffat på smittan. Det beror både på att immuniserade hästar är mindre mottagliga och att de utsöndrar mindre mängd virus.

En komplikation till hästinfluensa är sekundärinfektioner, som kan leda till längre återhämtningsperiod och ibland dödsfall.

Smittämne

Influensavirus tillhör familjen Ortomyxovirus. Hästens influensa orsakas av ekvint influensavirus typ A. De influensavirus som infekterar människa, fåglar och svin är också typ A. Typ A delas vidare in i subtyper beroende på variationen av två ytproteiner (antigener), hemagglutinin (HA) och neuraminidas (NA). Två subtyper är eller har varit sjukdomsframkallande hos häst, nämligen:

A1 (H7N7 eller A/equi 1). Denna virustyp har inte påvisats under de senaste 20 åren och har troligen försvunnit.
A2 (H3N8 eller A/equi 2). Det finns två varianter av A2, en europeisk och en amerikansk gren. Från dessa har subgrupper utvecklats runt om i världen. De senaste åren är det främst Florida clade 1 och 2 som cirkulerat.

Gemensamt för influensavirus är att deras genuppsättning lätt och ofta förändras (muterar) så att nya stammar uppkommer. Stammarna döps efter var de först påvisats, med namn och årtal, som exempelvis A/Equi 2/Newmarket/2/93 eller A/Equi 2/South Africa/4/03.

Smittvägar

Hästar med hosta och näsflöde utsöndrar stora mängder virus i aerosoler, vilket gör dem till effektiva smittspridare. Även hästar som har viss immunitet och färre symtom kan sprida smittan under en kort period. Ovaccinerade hästar som smittas utsöndrar dock mer virus jämfört med vaccinerade hästar eller sådana som tidigare haft influensa.

Viruset kan hålla sig svävande och färdas i luften, men detaljerade studier om faktorer som påverkar spridningsavstånd saknas. Generellt bör man räkna med att smittan kan spridas minst 45 meter. Smitta kan också ske genom direktkontakt eller indirekt via utrustning, inredning och människor.

Influensavirus överlever kort tid utanför värddjuret (cirka två dygn i slem och näsflöde och cirka tre dygn i vatten).

Patogenes

Inkubationstiden är 1–3 dygn. Efter första febertoppen utsöndras virus under 7–10 dagar från luftvägarna. Influensaviruset inhaleras och infekterar flimmerhårsförsedda ytceller i de övre och nedre luftvägarna. Skador på flimmerhåren försämrar transport av slem från luftvägarna och funktionen kan vara försämrad upp till en månad efter infektionen. Bronkit och bronkiolit (inflammation i nedre luftvägarna) kan utvecklas och följas av en lunginflammation, så kallad interstitiell pneumoni.

Virussubtyp H3N8 (A/equi 2) orsakar allvarligare sjukdom än virussubtyp H7N7 (A/equi 1). Den senare har inte påvisats de senaste 20 åren H3N8 tros även kunna orsaka hjärtmuskelinflammation (myokardit).

När hästinfluensa bryter ut på en anläggning där alla hästar saknar immunitet eller bara några få är immuna, insjuknar ofta samtliga hästar såvida inte omedelbar isolering av sjuka företas. Stallar där alla individer är vaccinerade kan antingen helt undgå sjukdomen eller bara drabbas av milda symtom hos några få hästar.

Diagnos

En klinisk misstanke om hästinfluensa konfirmeras genom påvisande av virusets arvsmassa (RNA) med PCR-analys från nässvabb. Infektionsförsök visar att den högsta virusmängden finns i näshålan de första 24-48 timmarna som hästen har feber. Virusutsöndring pågår vanligtvis inte längre än 4-5 dagar. Prov tidigt i infektionsskedet är alltså det bästa för att påvisa virus.

Diagnosen kan också konfirmeras i efterhand med hjälp av parprov för serologi. Efter vaccination eller genomgången infektion ses en ökning av antikroppar mot hästinfluensavirus i blodet. De kan identifieras med hemagglutinationsinhibitionstest (HI).

Differentialdiagnoser

Differentialdiagnoser till hästinfluensa kan vara andra respiratoriska sjukdomar såsom ekvint adenovirusinfektion, ekvint herpesvirusinfektion (EHV-1 och EHV-4), infektion med ekvint coronavirus (ECov), ekvint rhinovirus (typ A och B), ekvin virusarterit (EVA), transportsjuka (pleuropneumoni) och även kvarka.

Provtagning

Vid influensasymtom tas ett svabbprov från näshålan i så tidigt skede som möjligt, helst inom 24-72 timmar efter de första kliniska symtomen för diagnostik med PCR. Se provtagningsinstruktion. Svabben gnuggas mot slemhinnan i näsborre eller svalg så att celler kommer med i provet. SVA rekommenderar en provtagningspinne med nylonludd och transportvätska (till exempel eSwab, Copan Innovation Ltd, Brescia, Italy – provtagningspinnar kan köpas från SVA).

En steril torr provtagningspinne kan också användas, men samma analyskänslighet som med eSwab kan inte garanteras. Den torra pinnen läggs i ett sterilt rör eller burk.
På SVA finns en multiplex PCR som i ett och samma prov undersöker för tre luftvägsvirus: hästinfluensa, EHV-1, och EHV-4. Begär då Luftvägspaket. PCR-analys för enbart influensa kan också begäras.

Påvisande av antikroppar (serologi) mot virus görs i serum. Blodprov tas i ett rör utan tillsats. För påvisande av akut infektion krävs parprov tagna med 10-14 dagars mellanrum. Det första provet tas i akut fas, och kan sparas i frys i avvaktan på uppföljande prov. Se provtagningsinstruktion serologi.

Behandling

Hästar med influensa utan komplikationer tillfrisknar med vila och eventuell understödjande behandling. Hos vaccinerade hästar har influensasjukdomen ett milt förlopp. Hos ovaccinerade hästar kan symtomen vara kraftiga och komplikationer är inte ovanliga. Dödsfall förekommer.

Det rekommenderas att dagligen övervaka hästens temperatur och symtom för att följa sjukdomsförloppet. En långvarig feberperiod och "krackelerande" lungljud kan indikera en sekundär bakteriell infektion och lunginflammation. I sådana fall bör veterinär undersöka hästen och vid behov genomföra bakterieodling med resistenstest för att avgöra om ytterligare behandling är nödvändig.

Vila minskar både symtomens svårighetsgrad och återhämtningstiden, samtidigt som det minskar risken för kroniska komplikationer. Det är viktigt att ge hästen tillräcklig tid att återhämta sig, vilket kan ta flera veckor efter influensainfektionen. Rådgör med veterinär om lämplig viloperiod och gradvis återgång till träning.

Efter följdsjukdomar som lunginflammation, muskelkomplikationer eller påverkan på hjärtmuskeln kan viloperioden förlängas, ibland upp till sex månaders konvalescens. Detta bedöms individuellt av veterinären.

Isolering

Isolering av sjuka hästar ska ske direkt. Isoleringen utformas med tillräckligt avstånd så att risken för luftburen smitta minimeras. SVA rekommenderar vid influensa att stallet bör vara isolerat i minst tio dygn, räknat efter att feber iakttagits på någon häst.

Hästansvarig bör ordna en gemensam journal där alla hästars kroppstemperatur registreras en till två gånger dagligen under isoleringstiden. En checklista för åtgärder vid smittsam sjukdom i stallet (pdf) finns här. Läs också mer om smittskydd för häst samt råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar. Hästnäringen har en gemensam Smittskyddspolicy (pdf) som är värd att följa.

Tävlande inom hästsport är skyldiga att känna till vilka smittskyddsbestämmelser som gäller. Inom ridsport (ridsportens tävlingsreglemente) krävs tre veckors symtom- och smittfrihet för alla hästar i stallet för att någon häst från anläggningen ska få delta i tävling. Det är alltså inte tillåtet att tävla med en häst som har varit uppstallad på en plats där smitta eller misstanke om smitta kan ha förekommit under de senaste tre veckorna.Travsporten har också specifika föreskrifter som inkluderar obligatorisk anmälan av hästinfluensa till smittskyddsgruppen, förbud mot att anmäla isolerade hästar till start, samt krav på isolering och daglig temperaturkontroll av alla hästar på den drabbade anläggningen.

Stallrengöring och desinfektion

Influensavirus klarar sig relativt kort tid i miljön och förlorar snabbt sin infektionsförmåga utanför sitt värddjur. Vid gynnsamma förhållanden kan viruset förbli smittsamt i miljön i högst någon vecka. Gör en saneringsplan med en veterinär för att gå igenom vad som kan behöva göras.

Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar finns här.

Profylax

Vaccination mot hästinfluensa ger ett relativt gott skydd. För att vaccinationen ska ge ett så bra skydd som möjligt är det viktigt att alla hästar i stallet är vaccinerade. Forskning har visat att antikroppsnivåerna i blodet (titern) korrelerar med skyddet mot hästinfluensa.Titrar mätta med SRH (single radial hemolysis) över 150 mm² ger skydd mot infektion (så kallat virologiskt skydd) medan titrar mellan 85 och 150 mm² ger skydd mot kliniska symtom orsakade av närliggande (homologa) virusstammar. För virologiskt skydd mot heterologa stammar (virusstammar som inte ingår i vaccinet) krävs titrar över 165 mm². Vissa vaccinerade hästar kan ha alltför låga titrar (”poor responders”), vilket innebär att de kan bli infekterade och uppvisa lindriga och kortvariga symtom samt utsöndra en viss mängd virus.

Se särskilt upp med hästar som importeras från utlandet. Flera svenska influensautbrott har startat med införda ovaccinerade hästar som rest långt och smittats med hästinfluensa på/under transporten. Krav pågrundvaccination, åtminstone två doser, bör därför ställas innan resan mot Sverige påbörjas. Ett specifikt problem är islandshästar som exporteras ovaccinerade från Island och ofta smittas med hästinfluensa när de reser via kontinenten.Hästen ska vara frisk och ha normal kroppstemperatur vid vaccinationen. Hästar som har utsatts för hårt träningsarbete eller har tävlat bör inte vaccineras samma dag. Undvik även hård ansträngning under de första dagarna efter vaccinationen.

Enligt tävlingsreglementet för ridhästar är det inte tillåtet att tävla inom en vecka efter vaccination. Inom travsporten tillämpas en dopingkarens på minst fem dygn efter vaccination.Rekommendationerna om hur grundvaccinationen ska genomföras kan skilja sig åt mellan olika vaccintillverkare. Det är viktigt att följa dessa rekommendationer. Dessutom finns det regler inom hästsporten som måste följas och dessa betraktas som minimikrav av de olika förbunden. (se svensk ridsports , islandshästförbundets, travsports, och galoppsports regelverk, samt information om krav för FEI-tävlingar). Om du tävlar med din häst är du skyldig att känna till tävlingsreglementet som gäller för den sport du utövar.

Om man tänjer på tiden mellan de olika vaccinationssprutorna i grundvaccinationen till det maximala som vissa hästsporter tillåter, har det visat sig att många hästar får ett otillräckligt skydd mellan vaccinationerna. Därför är det bäst för hästens hälsa att hålla vaccinationstidsintervallen kortare än vad som är maximalt tillåtet..

En del hästar är så kallade ”poor responders”, vilket innebär att antikroppsnivåer inte ökar som förväntat efter vaccination. Detta resulterar i ett lägre och kortare skydd. Det är vanligare hos yngre hästar.Därför rekommenderar SVA tätare vaccinationsintervaller för unghästar som kan utsättas för smittryck, se nedan. Det är dock viktigt att inte vaccinera alltför frekvent, då detta kan leda till att hästarna inte längre svarar tillräckligt på vaccinationen.Här är SVA:s rekommendationer som syftar till att ge hästen ett optimalt skydd mot hästinfluensa. Regelverk, tillgång på vaccin och vaccinationsintervaller med mera kan dock ändras snabbt och SVA kan därför inte garantera att informationen på denna webbsida alltid är aktuell.

Grundvaccinering:

Föl vaccineras första gången vid sex månader om modern är adekvat vaccinerad och fölet fått råmjölk. Om modern inte är adekvat vaccinerad eller fölet inte fått råmjölk kan vaccination göras tidigare, se vidare nedan.
Andra vaccinationen mot influensa sker därefter inom en till två månader. Följ vaccintillverkarens rekommendation.
Tredje vaccinationen tre till sex månader efter den andra. Följ tillverkarens rekommendation.

Revaccinering, ”booster”:

Unghästar bör vaccineras varje halvår tills den fyller fyra år
Tiden mellan vaccinationerna ska inte vara kortare än tre månader
Från och med fyra års ålder rekommenderas en årlig vaccination. För deltagande i vissa tävlingar kan kortare intervall krävas, se aktuellt tävlingsreglemente.

För att försäkra sig om att råmjölk till föl innehåller adekvat mängd antikroppar mot hästinfluensa vaccineras dräktiga ston i senare delen av dräktigheten, men inte senare än cirka två veckor före beräknad fölning.

Föl till icke-vaccinerade ston och om särskild smittrisk föreligger kan vaccineras tidigare än den allmänna rekommendationen, dock tidigast vid cirka tre månaders ålder. Eftersom vaccination ger osäkert antikroppssvar vid denna ålder bör man i sådana fall överväga att inleda en ny komplett grundvaccination från sex månaders ålder.

Föl till adekvat vaccinerade ston ska, som nämnts, vaccineras första gången vid sex månaders ålder (se längre upp, Grundvaccinering). Det grundas på att dessa föl har antikroppar från modern via råmjölken (maternala). De maternala antikropparna motverkar fölets eget antikroppssvar vid vaccination. Vanligen avtar de maternala antikropparna vid fyra till sex månaders ålder. Teoretiskt skulle man kunna mäta halten av maternala antikroppar om man vill hitta den optimala tidpunkten att starta vaccineringen av ett föl, men det är inget som görs i praktiken.

Prognos

Influensa hos häst har vanligtvis en god prognos om hästen tillåts vila ordentligt. Räkna dock med att prestationsförmågan är nedsatt i veckor eller månader efter en rejäl hästinfluensa. Om sekundärinfektioner tillstöter kan återhämtningsperioden bli längre. Sådana komplikationer är sällsynta hos vaccinerade hästar.

Föl utan immunitet kan utveckla viral lunginflammation (pneumoni) som snabbt kan leda till döden. Dödsfall hos vuxna individer är oftast en följd av en sekundär bakteriell infektion ledande till lungsäcksinflammation (pleurit) eller lunginflammation.Dödsfall förekommer även vid en annan komplikation, inflammation i blodkärl (så kallad vaskulit eller purpura hemorrhagica). Andra följdsjukdomar innefattar kronisk svalginflammation (faryngit), kronisk bronkit, lungemfysem, bihåleinflammation och infektion i luftsäckarna.

Genomgången infektion med hästinfluensa ger en immunitet som kvarstår i cirka ett år, men det kan variera mellan individer.

Zoonosaspekt

Hästinfluensaviruset utgör ingen känd risk för människor.

Vad säger lagstiftningen?

En aktör (ansvarig för ett djur) ska enligt lag kontakta en veterinär för undersökning och eventuell provtagning om det förekommer ökad dödlighet, andra tecken på allvarlig sjukdom eller väsentligt minskad produktion som man inte vet vad den beror på. Se SJVFS 2021:10, Saknr K12, (pdf) 
 
Aktörer, veterinärer och labbpersonal har anmälningsskyldighet till Jordbruksverket enligt K12 när smittämnet för EIV påvisas. Det sköts oftast av det svenska påvisande laboratoriet. Om prover skickas för analys utomlands måste provtagande veterinär anmäla. 
Länk till Jordbruksverkets e-tjänst: Anmälan av indexfall av anmälningspliktig djursjukdom eller smittämne 

De vacciner som finns tillgängliga i Sverige är alla av god kvalitet och ger bra skydd mot de hästinfluensavirus som förekommit i Sverige hittills. Vissa skillnader finns beträffande vilka stammar av influensavirus de olika vaccinprodukterna innehåller. Det kan få betydelse om de cirkulerande virusstammarna förändras. OIE rekommenderar att vacciner bör innehålla både klad 1 och 2 av Florida-underlinjen av ekvint influensavirus (2020).

Man kan prova en annan typ av vaccin, det finns olika bärarsubstanser och uppbyggnaden av vaccinerna skiljer, vilket kan påverka. Man kan också prova att behandla hästen med non-steroidala antiinflammatoriska medel (NSAID) i samband med vaccination för att minska inflammationsreaktionen.

Ja.

Det finns tyvärr inte studier som har testat alla olika kombinationer av vacciner som kan tänkas, och vilken effekt det har på immuniteten. Det kan nog vara bra att åtminstone hålla sig till samma vaccinsort under hästens grundvaccinationstid. Det finns inget krav i något regelverk att börja om med grundvaccinationen efter vaccinbyte, och det har inte framkommit att det varit några problem för de hästar som har bytt vaccin vid en revaccinering.

Ja, men det är ovanligt. Hästinfluensavirus H3N8 har rapporterats ha infekterat hundar i flera länder och spridning mellan hundar utan hästkontakt har också setts. Läs mer, ”Equine and canine influenza: a review of current events”, av Gibbs och Anderson, 2010

Influensavirus typ A är indelat i subtyper beroende på sammansättningen av virusets ytproteiner, så kallat hemagglutinin (HA) och neuraminidas (NA). Två subtyper är sjukdomsframkallande hos häst (H7N7/equi-1 och H3N8/equi-2). De subtyper som ger upphov till infektion hos människa är H1N1, H2N2 och H3N2. Hästinfluensa är alltså besläktat med människans influensavirus, men de skiljer sig tillräckligt för att hästen inte ska bli sjuka av människans typ och tvärtom. Vad det gäller fåglar så anses att de är naturliga reservoarer för influensa A-virus. Alla kända subtyper som finns, H1 till H16 och N1 till N9, har isolerats från friska sjöfåglar. Det finns en subtyp, H5N1, som ger allvarlig sjukdom hos bland annat höns. Typen är känd som fågelinfluensan och kan även smitta till människa, som utvecklar en allvarlig sjukdom.

Influensavirus isolerades för första gången från hästar 1956 i Tjeckoslovakien och är prototypstam för H7N7 av ekvint influensavirus och benämns A/equi-1/Prag/56 (H7N7). Denna subtyp isolerades sedan i flera europeiska länder och i USA. Under de senaste 20 åren finns tydliga tecken som talar för att H7N7-virus endast förekommer i mycket låg nivå, eller till och med har försvunnit från stora delar av världen. Subtyp H3N8 (A/equi 2) av influensavirus isolerades första gången i Miami 1963 och har sedan dess gett upphov till sjukdomsutbrott i Europa och Nordamerika. Varianter av subtypen har gett upphov till storskaliga epidemier, vilket exempelvis inträffade 1979 och 1981 i Europa och Nordamerika. Som en följd av detta uppdaterades hästinfluensavacciner med stammar från nämnda utbrott och det blev ett krav på årlig vaccination av galoppörer och tävlingshästar i många europeiska länder. Efter införandet av vaccinationskrav 1981 på Irland och i Storbritannien, diagnostiserades inte hästinfluensa där under nästan ett decennium. 1989 skedde ett nytt stort sjukdomsutbrott av hästinfluensa i Europa. Antigena och genetiska analyser av virus isolerade i Storbritannien (kallad A/eq/Suffolk/89) visade att virusstammen skiljde sig signifikant från den prototypstam (A/eq/Fontainbleu/79) som orsakat de tidigare europeiska sjukdomsutbrotten. Studier av ytproteinet hemagglutinin hos dessa senare stammar har visat att H3N8-viruset, från slutet av 1980-talet och framåt, har grenat sig i två distinkta linjer, kallade "American-like" och European-like", baserat på deras geografiska ursprung. Den amerikanska linjen har dessutom de senaste åren delats upp i två så kallade ”clader” eller undergrupper, Florida clade 1 och clade 2. Sverige, liksom flera länder i Europa, har haft utbrott av influensa tillhörande båda dessa clader. En ny hästinfluensastam orsakade 1989 en epidemi i nordöstra Kina. 80 procent av alla hästar insjuknade och 20 procent dog. Virus från denna epidemi var mer besläktat med det influensavirus som infekterar sjöfåglar, än samtida hästinfluensavirus. Epidemin var ett resultat av utveckling av virus från influensareservoaren hos sjöfågel.

För att öka den internationella övervakningen av hästinfluensa rapporteras sjukdomsutbrott från medlemsländer till ”The International Collating Centre” (ICC), Storbritannien. Sammanställningar vidarebefordras till prenumeranter runt hela världen. Trots vissa begränsningar, ger rapporterna ett globalt perspektiv på sjukdomsutbredningen. Rapporter från vissa europeiska länder och USA, visar att viruset troligen är endemisk i dessa regioner. Endast Australien, Nya Zeeland och Island är kända för att fortfarande vara fria från hästinfluensa. I Sverige är diagnosticerad hästinfluensa anmälningspliktig till Jordbruksverket och länsveterinären. Det innebär att årlig, länsvis statistik över utbrott årligen ställs samman. Exakt antal fall är dock okänt då endast första fallet i ett utbrott ska anmälas.

Några av de mest förödande epidemier av hästinfluensa har inträffat när viruset introducerats i områden som tidigare varit fria från sjukdomen. Under 2007 introducerades hästinfluensa till Australien, som då inte haft sjukdomen tidigare, med stora ekonomiska konsekvenser. I Sydafrika ställdes hästtävlingar in i över två månader 1986 på grund av hästinfluensaepidemi. Ett år senare hände samma sak i Indien då mer än 27 000 hästar insjuknade och flera hundra dog. I Hong Kong 1992 insjuknade majoriteten av hästarna, trots vaccinering. Utbrott i Dubai, Filippinerna och Puerto Rico orsakade av importhästar från USA belyser ytterligare hur lätt hästinfluensa kan introduceras i en känslig population genom internationell förflyttning av hästar. The Code Commission of the Office International des Epizooties (OIE) rekommenderar att länder som är fria från hästinfluensa ska kräva att alla hästar som importeras från endemiska områden ska vara fullständigt vaccinerade och ha fått sin senaste boosterdos inom två till åtta veckor före införseln.

Referenser

Cullinane A, Gahan J, Walsh C, et al. Evaluation of Current Equine Influenza Vaccination Protocols Prior to Shipment, Guided by OIE Standards. Vaccines (Basel). 2020;8(1):107. Published 2020 Feb 29. doi:10.3390/vaccines8010107

Daly J.M. and Mumford .JA. (2001) Influenza infections. In: Equine Respiratory Diseases. Ed. P. Lekeux. Int. Vet. Info. Service

Forsberg P. och Silfverberg L. (1994) Sjukdomsboken - hästens infektionssjukdomar, STC.
Klingeborn B, Treiberg Berndtsson L, Roneus M, Forssberg P, Hägglund S (2003) Ny variant av Hästinfluensavirus i England, Sveriges Veterinär Tidning 7, 29-30.nd

Townsend, H.G.G. (2003) Equine Influenza. In: Current Therapy in Equine Medicine. Ed: Robinson N.E., Saunders, Missouri, USA.