Fladdermusrabies
Det är viktigt att skilja på klassisk rabies och fladdermusrabies. Det rör sig om olika så kallade lyssavirus. Klassiskt rabiesvirus har aldrig påvisats hos fladdermöss i Europa. Vissa fladdermöss i Europa bär på fladdermusrabies och sammanlagt har fem olika lyssavirus hos fladdermus påvisats, varav två kallas European bat lyssavirus 1 och 2 (EBLV-1 och EBLV-2).
Förekomst
Det finns fem olika lyssavirus som har påvisats hos fladdermöss i Europa. EBLV-1 har främst påvisats hos sydfladdermus (Eptesicus serotinus) och EBLV2 hos främst vattenfladdermus (Myotis daubentonii) och dammfladdermus (Myotis dascyneme). De andra lyssavirusen har påvisats i fransfladdermus (Myotis nattereri), som är en vanligt förekommande fladdermusart i Sverige, och i grottfladdermus (Miniopterus schreibersi) som inte förekommer i Sverige.
Beroende på var i världen de lever kan fladdermöss infekteras med olika typer av lyssavirus. Olika varianter har påvisats hos fladdermöss i Europa, men de vanligaste är EBLV1 och EBLV2. Dessa virus är anpassade till fladdermöss, men kan i sällsynta fall även infektera andra djurslag inklusive människor, och då orsaka en sjukdom som kliniskt inte går att skilja från klassisk rabies. Fladdermöss i Europa är inte smittreservoar för klassisk rabies som orsakas av ett annat lyssavirus, rabiesvirus (RABV).
I Sverige har antikroppar mot EBLV, men inte viruset, påvisats hos enstaka vattenfladdermöss. Det betyder att djuren stött på EBLV under sin levnad och att immunförsvaret har aktiverats. Sannolikt förekommer EBLV hos vissa fladdermusarter i Sverige, men i mycket låg grad.
Sjukdomen smittar genom att virus utsöndras i saliven hos infekterade djur. Smitta sker via bett eller rivskada med salivkontakt. Det är därför viktigt att iaktta försiktighet vid hantering av fladdermöss, använd alltid handskar. Fladdermöss går vanligtvis inte till anfall, men kan bita i försvar om man tar i dem. Bitna personer bör kontakta smittskyddsläkare.
Symtombilden och sjukdomsförloppet hos EBLV-infekterade fladdermöss är inte helt känd. Troligtvis är de allra flesta infekterade fladdermössen helt symtomlösa, men symtom som desorientering, oförmåga att flyga och aggressivitet har rapporterats. Även viktförlust och överkänslighet för högfrekventa ljud har observerats. Djur som infekteras med klassiskt rabiesvirus utvecklar oftast antikroppar mot viruset mycket sent i sjukdomsförloppet. Antikroppar är därför av inget eller ringa diagnostiskt värde. Hos EBLV-infekterade fladdermöss verkar detta inte gälla då antikroppar mot EBLV kan ses hos till synes kliniskt friska individer. Det är dock osäkert om förekomst av antikroppar betyder att antikroppar utvecklas i ett tidigare skede i sjukdomsförloppet eller om det är djur som genomgått klinisk sjukdom och tillfrisknat.
Övervakning av rabies hos fladdermöss
Under många år genomfördes övervakning av fladdermusrabies. Övervakningen pågår inte längre, men döda fladdermöss kan ändå skickas till SVA enligt rutiner för Fallviltsundersökningar. SVA bestämmer då utifrån sjukdomsberättelsen om djuret ska undersökas avseende EBLV. Önskas undersökning för EBLV går det att beställa det på egen bekostnad.
Frågor och svar om fladdermusrabies
Här hittar du svar på vanliga frågor kring fladdermöss och deras rabiesrisk.
Använd handskar om du tar i döda fladdermöss och andra djur. SVA undersöker döda fladdermöss och önskar få djuret inskickat till SVA för obduktion. Se instruktion under Fallviltsundersökningar. SVA bestämmer då utifrån sjukdomsberättelsen om djuret ska undersökas avseende EBLV. Önskas undersökning för EBLV går det att beställa det på egen bekostnad.
Annars kan den ligga kvar eller slängas i soptunnan genom att du kränger en plastpåse över den som du tillsluter.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt
Kontakta en lokal veterinär om du misstänker rabies. Använd alltid handskar om du tar i en fladdermus.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt
Fladdermöss är fridlysta enligt artskyddsförordningen. De får bara avlivas om de har livshotande skador, och deras boplatser får inte förstöras. Enligt jaktlagstiftningen får fladdermöss inte jagas, vilket är detsamma som att fånga, döda eller flytta dem. Länsstyrelsen kan ge dispens om det finns särskilda skäl. Enligt epizootilagen (en lag om allmänfarliga djursjukdomar) måste veterinär kontaktas om man misstänker rabies hos något djur.
Källa: Naturvårdsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt
Särskilt katter fångar ibland fladdermöss. Har detta hänt ska du hålla katten eller hunden under observation. Om djuret blir sjukt eller uppvisar beteende med nervösa symtom kontakta din veterinär. Berätta om hela incidenten med fladdermusen för veterinären.
Är fladdermusen död och har sitt huvud kvar kan den skickas in till SVA för obduktion. Använd handskar om du tar i den. Döda fladdermöss kan skickas till SVA enligt rutiner för Fallviltsundersökningar. SVA bestämmer då utifrån sjukdomsberättelsen om djuret ska undersökas avseende EBLV. Önskas undersökning för EBLV går det att beställa på egen bekostnad.
Källa: Naturvårdsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt
Ja, men det förutsätter att fladdermusen har rabies och att virus kommer in i hundens mun och tas upp av slemhinnan. Sannolikheten för att detta ska ske är extremt liten.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt
Generellt sett är djur med försämrat immunförsvar mer infektionskänsliga, men det finns inga kända specifika studier om just rabiesvirus. Vaccinerade djur erhåller ett starkare immunförsvar.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt
Nej.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt
Normalt behöver man inte göra något alls. Fladdermössen är skygga och undviker människor. De varken gnager, gräver eller bygger bon och skadar därmed normalt inte vare sig hus eller inventarier. Under vissa situationer, om fladdermössen sitter i trånga och täta utrymmen, till exempel inne i tunna väggar, kan man ibland störas av ljud och/eller lukt. Kontakta i så fall länsstyrelsen för vidare information.
Källa: Naturvårdsverket
Nej, att vistas i samma rum eller byggnad som fladdermöss utgör ingen risk även om djuren skulle vara bärare av fladdermusrabiesvirus.
Källa: Folkhälsomyndigheten
Ta kontakt med länsstyrelsen i din region och hör om de kan hjälpa till.
Källa: Naturvårdsverket
Eftersom fladdermöss ofta lever i små kolonier (grupper), kan man ibland på vindar och liknande hitta små högar av spillning under de platser där djuren håller till. Däremot är det inte så vanligt att man faktiskt ser de fladdermöss som bor i ett hus. De är skygga och brukar gömma sig så gott de kan; innanför bjälkar, mellan inner- och yttertak, mellan inner- och ytterväggar eller i andra hålrum de hittar.
Källa: Naturvårdsverket
Har en fladdermus råkat komma in i ett rum - jaga den inte. Den skadar varken dig eller inredningen. Släck lamporna och öppna ett fönster, så flyger fladdermusen ganska snart själv ut. Om den sitter och sover, öppna fönstret och räkna med att den flyger ut senast till kvällen. Har en fladdermus råkat hamna på golvet, kan den ha svårt att lyfta på egen hand. Använd i så fall handskar och lyft försiktigt ut fladdermusen och sätt upp den så högt du når i skuggan på en husvägg eller en trädstam.
Källa: Naturvårdsverket
Då fladdermöss enbart äter insekter, består spillningen av mer eller mindre ”malda” delar av insekter. Det gör spillningen porös. Såväl nästan färsk som gammal fladdermusspillning blir till pulver om man petar på den. Eftersom fladdermusspillningen mest består av insektsskaldelar och är lite taggig och ojämn, kan den ibland haka fast i till exempel en putsad murstock eller en ohyvlad planka. Mus- och råttspillning är smetig som färsk och stenhård som gammal.
Källa: Naturvårdsverket
Fladdermusrabies (EBLV) har inte kunnat påvisas i avföring, så det är främst olika bakterier man kan behöva skydda sig emot. Men man bör alltid vidta vissa skyddsåtgärder när man hanterar avföring från vilda djur vars smittstatus man inte känner till. Eftersom fladdermusspillning lätt faller ihop till damm är det lämpligt att bära ett andningsskydd med partikelfilter. Använd engångshandskar vid kontakt med spillning, och tvätta händerna efteråt. Om du arbetar med sanering yrkesmässigt läs Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2005:1 om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan och överkänslighet.
Källa: Arbetsmiljöverket, Naturvårdsverket, Folkhälsomyndigheten, Statens veterinärmedicinska anstalt.
Fladdermusrabies smittar inte genom oskadad hud. Det är ytterst sällsynt att man blir biten av en fladdermus. Det kan ske om man plockar upp och håller fast djuret. Om du blivit biten så tvätta snarast bettstället noggrant med tvål och vatten, och skölj det sedan gärna rikligt med huddesinfektionsmedel. Kontakta sjukvården omgående för bedömning av behandling.
Källa: Folkhälsomyndigheten
Fladdermusen har klor på bakfötterna och tummarna. Ta aldrig i fladdermöss utan handskar. Om du blir riven, tvätta snarast rivsåret noggrant med tvål och vatten, och skölj det sedan gärna rikligt med huddesinfektionsmedel. Kontakta sjukvården omgående för bedömning av behandling.
Källa: Folkhälsomyndigheten
Troligtvis kan alla varmblodiga djur smittas med fladdermusrabies, men det är mycket sällsynt att andra djur än fladdermöss infekteras. Enstaka får i Danmark, en stenmård i Tyskland och en katt i Frankrike har rapporterats infekterade med EBLV1. Dessutom finns det rapporter om att fem människor har dött av EBLV-infektion sedan 1977. Ingen av dem var rabiesvaccinerad innan de smittades, och ingen av behandlades heller med rabiesvaccin efteråt. De fem fallen inträffade i Ukraina 1977, Ryssland 1985, Finland 1985, Skottland 2002 och Frankrike 2019.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt, Naturvårdsverket och Folkhälsomyndigheten
Fladdermöss är så skygga djur att de aldrig anfaller. De kan flyga nära en människa eller ett djur när de jagar insekter som dras till oss. Ungar som lär sig flyga kan i sällsynta fall krocka med en människa. Om man däremot håller fast en fladdermus kan den bita ifrån sig för att komma loss. En fladdermus smittad med fladdermusrabies (EBLV) kan vara aggressiv och fräsa, men går inte till attack. Den kan bitas om man håller fast den. En del smittade fladdermöss kan vara desorienterade, ha problem med balansen och ha svårt eller omöjligt att flyga.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt, Naturvårdsverket och Folkhälsomyndigheten.
Ja.
Källa: Folkhälsomyndigheten.
Ja, men risken för luftburen smitta, aerosol, utanför laboratoriemiljö är försumbar. Det finns ett par fall beskrivna där människor blivit infekterade via aerosol vid arbete med höginfektiöst material i laboratoriemiljö. Det finns även misstanke om sådan smitta i samband med arbete i grottor med stora fladdermuskolonier.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt och Folkhälsomyndigheten.
Se Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2018:4 om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan och överkänslighet.
Källa: Arbetsmiljöverket
Läs mer
Senast granskad 2023-08-25