Elakartad lungsjuka hos gris

Andra namn: Actinobacillus pleuropneumoniae

Elakartad lungsjuka kan orsaka allvarliga lunginflammationer hos grisar. Vanligen ses dock en kronisk form utan tydliga tecken på klinisk sjukdom där pleuriter registreras vid slakt. Smittan är vanligt förekommande i svenska grisbesättningar.

Smittämne och smittvägar

Typiskt utseende vid obduktion av gris med akut sjukdom. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Elakartad lungsjuka och pleuriter orsakas av en gramnegativ bakterie, Actinobacillus pleuropneumoniae (APP). Det förekommer flera olika varianter av bakterien, så kallade serotyper. I Sverige är serotyp 2 vanligast. Vid akut sjukdom sprids bakterien mellan grisar i samma utrymme genom aerosol som utsöndras via luftvägarna. Kroniskt infekterade grisar bär ofta bakterien i tonsillerna under lång tid och kan således smitta naiva djur.

Klinisk bild

Grisar som insjuknar i elakartad lungsjuka upphör att äta, får hög feber, inte sällan över 41° C, hosta och andnöd. Ibland kan blodtillblandat nässekret ses. Sjukdomsförloppet är ofta mycket snabbt och grisar kan dö bara några timmar efter att de infekterats. Sjukdomen kräver snabbt insättande av behandling.

Provtagning och diagnostik

Diagnos ställs vid obduktion genom bakteriologisk odling från typiskt förändrad lungvävnad från akut sjuka grisar. Bakterien kräver särskilda betingelser vid odling men går däremot sällan att isolera från kroniska pleuritförändringar. Bakterien kan även påvisas med PCR. På besättningsnivå kan diagnos ställas genom att mäta halterna av antikroppar i blod.

Behandling och förebyggande åtgärder

Sjuka djur ska behandlas med antibiotika genom injektioner av enstaka sjuka grisar. Vid större utbrott då många grisar är drabbade kan en hel grupp behöva behandlas via fodret eller vatten. Viktiga förebyggande åtgärder är tillämpandet av strikt omgångsuppfödning samt att tillse att ventilationen fungerar optimalt. Vaccination mot sjukdomen är också möjlig.