MRSA
Förkortningen MRSA står för ”meticillinresistent Staphylococcus aureus". Isolat av MRSA är resistenta mot en stor och mycket viktig grupp antibiotika, dit bland annat penicillin hör. Själva bakterien, Staphylococcus aureus, är en naturlig hudbakterie hos både människor och djur, men den kan också orsaka infektion. Fynd av MRSA hos såväl människor som djur är anmälningspliktigt.
Stafylokocker är en stor grupp bakterier av mer eller mindre sjukdomsframkallande arter. Staphylococcus aureus kan orsaka infektioner av varierande grad, oftast i huden, men även djupare infektioner förekommer. Vid resistens mot antibiotika kan infektionerna bli mer svårbehandlade. Liksom flera andra stafylokocker kan MRSA bäras utan symtom på hud och slemhinnor.
I ett internationellt perspektiv är frekvensen MRSA bland människor i Norden fortfarande låg. I Sverige och många andra länder försöker man motverka spridning av MRSA. Infektion med bakterien hos människor ska därför anmälas till smittskyddsläkare och till Folkhälsomyndigheten. Mer information om MRSA hos människor finns på Folkhälsomyndighetens webbplats.
Fram till 2000-talet rapporterades om MRSA nästan uteslutande från människor, men numera rapporteras MRSA även från djur. Hos hundar, katter och hästar påvisas MRSA oftast i samband med sjukdom hos djuret, till exempel sårinfektioner. Bland lantbrukets djur (grisar, nötkreatur, fjäderfä) påvisas bakterien oftare utan att symtom ses. Om det speglar en skillnad mellan djurslagen kan dock inte säkert sägas eftersom få screeningar av friska sällskapsdjur och hästar görs, och omvänt gäller att färre prov tas från lantbrukets djur vid sjukdom.
I Sverige ska fynd av MRSA hos djur anmälas enligt SJVFS 2021:10 (saknummer K12). Misstänkta isolat av denna resistenstyp ska konfirmeras med molekylärbiologiska metoder. Detta görs under vissa förutsättningar kostnadsfritt av SVA om isolat skickas till Avdelningen för mikrobiologi och åtföljs av speciell remiss Verifiering anmälningspliktig resistens ESBLCARBA, MRSA, MRSP och andra MRS (pdf).
Mer information om kriterier för indexfall etcetera, se Konfirmering av anmälningspliktig resistens ESBLCARBA, MRSA, MRSP och andra MRS.
MRSA som zoonos
En zoonos är en sjukdom eller ett smittämne som kan spridas mellan djur och människor. Flera rapporter visar att sällskapsdjur smittats med MRSA av människor i djurets närhet. Det finns också vissa speciella varianter av MRSA som i första hand sprids mellan djur som hästar, kor och grisar. Men oavsett vilken variant av MRSA det handlar om kan de överföras från djur till människor i djurets närhet och tvärt om. Både djur och människor kan alltså vara reservoarer för MRSA.
Det är viktigt att motverka spridning av MRSA i samhället. Eftersom både djur och människor berörs är det viktigt att alla som jobbar med smittskydd samverkar och samarbetar med varandra. Socialstyrelsen tog därför 2011 fram rekommendationer för handläggning av MRSA hos häst, hund och katt (Socialstyrelsen, 2011. ISBN 978-91-86585-79-2). Dessutom finns det information och riktlinjer för djurägare som har hästar eller sällskapsdjur med MRSA eller MRSP på Jordbruksverkets webbplats.
Eftersom MRSA kan spridas från människor till djur och djuren sedan kan utgöra en reservoar med risk för spridning till människor har Socialstyrelsen tagit fram ett underlag om hur smitta av MRSA från människor till lantbrukets djur kan förebyggas. Underlaget kan nås via Folkhälsomyndighetens webbplats.
I många länder är en speciell typ av MRSA vanlig bland olika lantbruksdjur, exempelvis grisar, gödkalvar och slaktkycklingar. Varianten kallas ofta MRSA CC398 eller ”livestock associated” MRSA (LA-MRSA) för att visa på kopplingen till lantbrukets djur. Djuren blir som regel inte sjuka utan bär på bakterien utan symtom. Risken är stor att människor som arbetar med djur som bär på MRSA smittas. Människor kan bära smittan utan symtom men sjukdom förekommer också. Om kontakten med smittade djur upphör försvinner ofta bakterien från människorna, men de som arbetar kontinuerligt på gårdar där MRSA förekommer utsätts återkommande för smitta.
I undersökningar från flera länder har MRSA påvisats i råa livsmedel av animaliskt ursprung men hittills talar inget för att livsmedel är en betydelsefull spridningsväg för MRSA till människor. Risken för spridning kan minimeras genom god hygien vid hantering av livsmedel. Dessutom dör MRSA-bakterier vid upphettning i samband med tillagning av matvaror.
Övervakning av MRSA hos djur i Sverige
Första gången MRSA isolerades från djur i Sverige var 2006 och sedan 2008 är fynd av MRSA hos djur anmälningspliktigt. Sedan dess har majoriteten av anmälda fall hos tamdjur upptäckts genom passiv övervakning av kliniska prover från sjuka djur. Aktiv övervakning med riktad provtagning har vid olika tillfällen genomförts på gris, nötkreatur, häst, hund och igelkottar. Resultaten av såväl passiv som aktiv övervakning redovisas i den årliga rapporten Swedres-Svarm, där också fynd från djur sätts i relation till fynd från människa.
Lantbrukets djur
Genom åren har MRSA vid sporadiska tillfällen isolerats från olika typer av prov från såväl nötkreatur, gris, get och får. Baserat på detta anses situationen i Sverige över lag vara god. Baserat på information om fallen är det vid vissa av dessa tillfällen troligt att djuren smittats av människor som arbetar med djuren. Risken för att MRSA förs in i en besättning kan minskas genom goda smittskyddsrutiner. Exempel på goda rutiner har bland annat tagits fram av organisationen Gård & Djurhälsan. Ansvarsfull antibiotikaanvändning är också viktigt.
Sällskapsdjur och häst
Varje år isoleras MRSA vid ett antal tillfällen från prov från sjuka djur och då främst från häst, hund och katt, om än fynd från andra sällskapsdjur förekommer. I många av dessa fall är det, baserat på information om fallen, troligt att människor i djurens närhet varit smittkällan. Hos häst förekommer även fall med så kallade LA-MRSA, där spridning mellan olika hästar troligen har en större betydelse. Men även i dessa fall kan människor vara inblandade i att vidarebefordra smittan från en häst till en annan.
Noterbart är att under 2020 till 2021 har utbrott av MRSA kopplade till olika hästkliniker lett till ett ökat antal fall hos just häst. Detta visar på vikten av god hygien och bra smittskyddsrutiner, inte minst god vårdhygien. Ansvarsfull antibiotikaanvändning är också viktigt.
Vilda djur
I Sverige, liksom i flera andra länder, har det visat sig att igelkottar ofta bär på en ovanlig variant av MRSA. I dessa isolat är det en genen mecC som orsakar resistensen, till skillnad från den i andra sammanhang betydligt vanligare genen mecA. Troligen beror detta på att antibiotikaproducerande svampar som kan förekomma naturligt på igelkottarnas hud har gynnat förekomst av resistenta S. aureus. Detta skulle då vara en process som skett under mycket längre tid än, och helt skilt från, klinisk användning av antibiotika.
Läs mer
Frågor och svar om MRSA
Förkortningen MRSA står för "meticillinresistent Staphylococcus aureus". Bakterien hör till en typ av stafylokocker (Staphylococcus aureus) och är resistent mot en stor och viktig grupp antibiotika, dit bland annat penicillin hör. MRSA kan bäras av människor och djur utan att ge symtom men de kan också orsaka infektioner.
I Sverige påvisades MRSA första gången hos djur 2006. Till och med 2023 har MRSA isolerats från 270 fall hos hund, katt, häst, kanin, papegoja, nötkreatur, gris, get, och får samt ett 40-tal igelkottar.
MRSA beskrivs oftast hos hund, katt, häst och lantbrukets djur. Men det finns också enstaka rapporter om MRSA hos andra djurslag. I Sverige har MRSA påvisats hos hund, katt, häst, kanin, papegoja, nötkreatur, gris, get, får och igelkott.
Fram till 1990-talets slut beskrevs MRSA nästan uteslutande hos människor, men därefter har bakterien rapporterats från flera håll i världen också hos djur. Hundar och katter smittas vanligen av människor. Bland lantbrukets djur, som grisar och nötkreatur, påvisas oftast MRSA av typen CC398. Den första rapporten i världen om MRSA CC398 hos gris kom 2005. Mycket tyder på att denna typ av MRSA selekterats fram i djuruppfödningen och är anpassad till djur. I många andra länder är MRSA CC398 vitt spridd bland grisar. Den finns också hos nötkreatur, slaktkycklingar och hästar, men är ovanlig hos människor. Under 2011 påvisades en ny variant av MRSA i mjölkprover från kor i Storbritannien. Denna variant kallas MRSA med mecC och har även påvisats hos flera andra djurslag och hos människa.
Djur kan på samma vis som människor bli sjuka av MRSA, men de kan också bära bakterien utan symtom. MRSA är en hudbakterie som till exempel kan orsaka hud- och sårinfektioner samt juverinflammation.
MRSA är en bakterie som i huvudsak sprids genom direktkontakt. Den kan överföras från människor till djur och vice versa. Smitta undviks med vanliga smittskyddsrutiner mot kontaktsmitta. Handtvätt i kombination med handdesinfektion är speciellt viktigt.
MRSA är troligen ovanligt hos lantbruksdjur i Sverige. Hittills har MRSA endast påvisats hos gris vid två tillfällen. Dels i en studie 2010 och dels 2024. I andra undersökningar bland svenska grisar har MRSA inte påvisats. Prover från nötkreatur har undersökts i flera studier och MRSA har hittills bara påvisats i nio prover från mjölkkor.
Det är idag inte känt hur bakterien har kommit in bland svenska grisar och nötkreatur. MRSA av typen CC398 är vanlig hos lantbrukets djur i många andra länder. Denna typ har också påvisats hos hästar både i Sverige och i andra länder. Det finns många tänkbara smittvägar. I de fall där varianter av MRSA som vanligen hittas hos människor har påvisats är det möjligt att djuren smittats av människor.
Inköp av djur är den största risken att få in smitta. Var därför försiktig vid handel med djur och väg in risken för smitta. Köp djur från så få besättningar som möjligt. MRSA kan också spridas från människor till djur. Alla som går in på en gård bör därför följa uppsatta hygienrutiner. Man minskar också risken för smitta till gården om andra djur (till exempel hästar, hundar, katter) hålls avskilda från lantbrukets djur.
MRSA är en kontaktsmitta. Det betyder att bakterien överförs genom direktkontakt mellan människor, eller mellan människor och djur. MRSA kan även smitta indirekt via föremål, kläder och andra textilier som förorenats. I stallar där grisarna bär MRSA finns bakterien i dammet i stallet. Då kan människor smittas via damm som finns i stalluften.
SVA kartlägger och analyserar förekomsten av MRSA hos djur i Sverige. I detta arbete samarbetar SVA med andra myndigheter och branschorganisationer. SVA förmedlar också kunskap om MRSA och om åtgärder för att motverka att bakterien sprids. SVA är nationellt referenslaboratorium för antibiotikaresistens hos djur och arbetar inom programmen Svarm och SvarmPat samt inom nätverket Strama VL aktivt med övervakning, forskning och strategier runt antibiotikaresistens. Mer information om arbetet samt rapporter finns på SVA:s webbplats.
Senast granskad 2024-08-26