Vildsvinsstudie av fällfångst förbättrar bedömning av djurvälfärd

Vid fällfångst av vilda djur ska risken att djuren skadas eller stressas minimeras, oavsett om de fångas för jakt, forskning eller förvaltningsändamål. Fällor för fångst av vilda djur används i många länder utan att man har utvärderat hur djuren påverkas. I Sverige typgodkänns fångstredskap av Naturvårdsverket för att få användas för jakt. Nya fällor testas praktiskt framför allt genom att bedöma fysiska skador på djur som avlivats efter fångsten.

Fångades i 16 kvadratmeter fälla

Beteenden hos vildsvin som fångats i en 16 m² stor fälla filmades i samband med att en ny fälla testades. Filmerna visade flyktbeteenden hos vildsvinen som tyder på stress, såsom att kasta sig mot fällans väggar. Det skedde i större omfattning när en människa närmade sig fällan, än då fällans lucka stängdes när djuren fångades. Vildsvin som fångats ensamma visade flyktbeteenden i större utsträckning än vildsvin som fångats i grupp. Fångstrelaterade skador, som lindriga hudsår och blödningar i underhuden, dokumenterades hos 13 av 20 obducerade djur. Beteenden som tyder på stress dokumenterades hos vildsvin som uppvisade inga eller endast lindriga skador vid obduktion.

Slutsatsen var att bedömning av beteenden är värdefullt för att upptäcka fångstrelaterad stress och ger en bättre bild av hur vildsvin påverkas av fällfångst, än om bara obduktion utförs. Då nya fällor testas för att godkännas bör beteendestudier ingå för bedömning av stress och djurvälfärd.